Losing my way
Livet har sina dalar, dessa har jag verkligen fått smaka på de senaste månaderna. Det kan bara skilja minuter och ibland bara sekunder när känslorna vänder om. Från att känna att livet går vidare och man as taggad på att leva så som Ralle skulle velat till att bara vilja försvinna och känslan av att man aldrig kommer klara av något. Det är en känsla av att man är värdelös och inte klarar av nåntingalls. Att känna att man inte är som innan och att man nu hindras av sina känslor är inte kul, man gräver bara ner sig ännu mer.
Jag försöker verkligen men någonting går alltid fel. Osäkerheten är stor känns som om var man än är stirrar människor på en och man vill bara krypa in i sitt bo och stanna där. Men I need to face the world även då jag just nu bara känner att jag vill ligga i sängen och aldrig mer gå upp. Men det funkar inte så och det vet jag med, det är att gömma sig och då kommer man ingenstans.
Har inte förstått än att du är borta, tänkte sist idag att du skulle ha skrivit ett hemligt meddelande i gästboken om att du var okej och att vi skulle ses snart igen. Börjar nog bli knäpp men det är min hjärnas sätt att visa hopp och förnekelse. Vägrar tro att jag aldrig mer ska få bråka med dig eller ha så kul som jag hade med dig den sista tiden. Finns ingen mening, du skulle vara här på landet med oss alla. Schabbla lite om båten och hängt med oss alla till nynäs idag, bara druckit cider och snackat skit med dina syskon.
Anna var här ute, var skönt att visa henne ditt och mitt favoritställe men kändes som att du och din fina flickvän borde varit med. Drömde inatt om hur vi fyra åkte in till nynäs, drack cider och hade jävligt kul. Saknar verkligen dig brorsan även fast jag försöker förneka att jag aldrig mer kommer få skratta, bråka eller värst av allt krama dig.
Tänker på dig hela tiden. Hoppas verkligen du har det bra, vägrar tro något annat än att det finns något efter det här livet. Mina tårar är för dig, medlidande och min egna sorg. Du är värd allt och lite till, så du bör befinna dig i paradiset.
Jag försöker verkligen men någonting går alltid fel. Osäkerheten är stor känns som om var man än är stirrar människor på en och man vill bara krypa in i sitt bo och stanna där. Men I need to face the world även då jag just nu bara känner att jag vill ligga i sängen och aldrig mer gå upp. Men det funkar inte så och det vet jag med, det är att gömma sig och då kommer man ingenstans.
Har inte förstått än att du är borta, tänkte sist idag att du skulle ha skrivit ett hemligt meddelande i gästboken om att du var okej och att vi skulle ses snart igen. Börjar nog bli knäpp men det är min hjärnas sätt att visa hopp och förnekelse. Vägrar tro att jag aldrig mer ska få bråka med dig eller ha så kul som jag hade med dig den sista tiden. Finns ingen mening, du skulle vara här på landet med oss alla. Schabbla lite om båten och hängt med oss alla till nynäs idag, bara druckit cider och snackat skit med dina syskon.
Anna var här ute, var skönt att visa henne ditt och mitt favoritställe men kändes som att du och din fina flickvän borde varit med. Drömde inatt om hur vi fyra åkte in till nynäs, drack cider och hade jävligt kul. Saknar verkligen dig brorsan även fast jag försöker förneka att jag aldrig mer kommer få skratta, bråka eller värst av allt krama dig.
Tänker på dig hela tiden. Hoppas verkligen du har det bra, vägrar tro något annat än att det finns något efter det här livet. Mina tårar är för dig, medlidande och min egna sorg. Du är värd allt och lite till, så du bör befinna dig i paradiset.
Jag och Hampe idag, vi saknar dig!
Kommentarer
Trackback
