deep as the ocean
Tittade bort mot horisonten och log, finns nog inget finare på denna jord. Min tanke föll direkt på dig och ett vänligt, vackert, leende ansikte visades framför mina ögon. För mig är du havet, du är livet och kan tycka att det är väldigt orättvist att jag är vid livet när du mist ditt. Du har alltid påverkat mig och kommer alltid påverka och finnas kvar i mitt liv. Jag är uppvuxen med dig bror och många minnen med dig ligger mig närmast hjärtat. Har de senaste månaderna ångrat mycket av vår relation, och då menar jag de mindre vänliga stunderna vi haft ganska många av. Men idag när jag satt i vår/din båt och kolla mot horisonten såg jag framför mig hur du och jag satt i ditt/mitt rum och bara snackade om allt mellan himmel och jord. Med losing my way i högtalarna rann tårarna sakna ner längst min kind och för första gången på väldigt länge, var jag glad över att gråta och det kändes att jag grät för de jag ville vara ledsen för. Jag vill inte ångra, jag vill bara sakna och minnas. Vi sa aldrig att vi älska varandra eller att vi uppskatta varandra men tror du visste hur mycket jag älskade dig, hoppas verkligen det. Hoppas även att du kände likadant för mig. Men jag får tyvärr leva vidare utan svar på dessa frågor. Men som jag skrivit till dig förut ska jag leva fullt ut och inte ångra, för det är så du skulle vilja att din syster levde. Men måste få sörja dig också. Vill tacka för de sista åren med dig då vi kom varandra mycket närmare, det var väldigt viktigt för mig ska du veta och det är dessa stunder jag kommer ihåg med ett leende idag.
Finns ingen som du och ingen kommer någonsin fylla din plats. Men vi ses så småningom igen, och då kommer jag aldrig låta dig lämna mig igen.
Rasmuss Lindholm, kommer alltid sakna dig
"Du levde ditt liv som hjälte, aldrig ångra du någonting. Du var en riktigt vän. När jag tänker på dig, ditt ansikte jag ser. När jag tänker på dig får jag ditt mod, känner din kraft. I mörker och i ljus ditt ansikte jag ser. Ur minnet tar jag fram de bilder där du ler. Jag saknar dig. Jag älskar dig."
Texten ur en låt som en av Rasmuss äldsta barndomsvänner skrivit. Så himla fin och sann.
Losing my way
Jag försöker verkligen men någonting går alltid fel. Osäkerheten är stor känns som om var man än är stirrar människor på en och man vill bara krypa in i sitt bo och stanna där. Men I need to face the world även då jag just nu bara känner att jag vill ligga i sängen och aldrig mer gå upp. Men det funkar inte så och det vet jag med, det är att gömma sig och då kommer man ingenstans.
Har inte förstått än att du är borta, tänkte sist idag att du skulle ha skrivit ett hemligt meddelande i gästboken om att du var okej och att vi skulle ses snart igen. Börjar nog bli knäpp men det är min hjärnas sätt att visa hopp och förnekelse. Vägrar tro att jag aldrig mer ska få bråka med dig eller ha så kul som jag hade med dig den sista tiden. Finns ingen mening, du skulle vara här på landet med oss alla. Schabbla lite om båten och hängt med oss alla till nynäs idag, bara druckit cider och snackat skit med dina syskon.
Anna var här ute, var skönt att visa henne ditt och mitt favoritställe men kändes som att du och din fina flickvän borde varit med. Drömde inatt om hur vi fyra åkte in till nynäs, drack cider och hade jävligt kul. Saknar verkligen dig brorsan även fast jag försöker förneka att jag aldrig mer kommer få skratta, bråka eller värst av allt krama dig.
Tänker på dig hela tiden. Hoppas verkligen du har det bra, vägrar tro något annat än att det finns något efter det här livet. Mina tårar är för dig, medlidande och min egna sorg. Du är värd allt och lite till, så du bör befinna dig i paradiset.
Jag och Hampe idag, vi saknar dig!
